Kaattaaa

Jag vet att jag inte har skrivit om så positiva saker här i bloggen den senaste tiden. Jag har helt enkelt inte haft något positivt att skriva om. Just nu så känns allt verkligen så grått och sorgset.
Det blir dessutom inte bättre av vetskapen om att jag kommer ha en hel månad i ensamhet. Visst jag kommer ju umgås med folk i skolan, det kommer bli lite olika personer varje dag. Då jag inte haft någon möjlighet att lära känna någon så bra, A har nästan varit som ett stopp för det. Alla har sett oss som om vi suttit ihop. Visst det är ju bra att lära känna nya personen, men jag tror att många kommer umgås med mig mest för att dom tycker synd om mig. Att vad tråkigt att A har hoppat av och sen vet dom inte vad dom ska säga och är tysta. Jag vet att det kommer bli så för veckan som varit har varit så. Inte roligt.
Det måste nästan hända något drastiskt för den här onda cirkeln ska brytas. Men frågan är vad?

Det enda jag ser fram emot just nu är att få flytta till den nya lägenheten. Men ändå så känns det rätt meningslöst att flytta dit. Jag kan väl lika gärna sitta ensam i Ryd som inne i Skövde. Här finns ju iallafall en diskmaskin. Den nya lägenheten kommer kännas liten.