Gravid efter ett ons?
Undrar hur man skulle reagera?
Jag vet nog hur jag skulle reagera... Eller det beror på killen. Jag vet en kille som skulle få världens panik och säga åt mig att göra en abort, sen vet jag en som nog skulle bli chockad men öndå ta det ganksa bra. Då han är väldigt barnkär och längtar tills han själv ska få barn.
Nu hoppas jag verkligen att jag inte kommer behöva lämna ett sånt besked någon gång. Vad jobbigt det skulle vara. Ringa och be om att få träffas och prata. Bara det skulle ju få vilken kille som helst att bli rädd.
Jag vet nog hur jag skulle reagera... Eller det beror på killen. Jag vet en kille som skulle få världens panik och säga åt mig att göra en abort, sen vet jag en som nog skulle bli chockad men öndå ta det ganksa bra. Då han är väldigt barnkär och längtar tills han själv ska få barn.
Nu hoppas jag verkligen att jag inte kommer behöva lämna ett sånt besked någon gång. Vad jobbigt det skulle vara. Ringa och be om att få träffas och prata. Bara det skulle ju få vilken kille som helst att bli rädd.
Bostadsrätt?
Jag har under ett tag funderat på att köpa mig en lägenhet. Men jag är som sagt lite petig. Vill helst bo i markplan, det ska vara sol på uteplatsen och så får den inte vara för dyr.
Nu finns det en lägenhet till salu som inte uppfyller alla mina krititerier, men många.
Den har perfekt balkong! Sol nästa hela dagen, vilket är ett måste då det är balkong.
Lagom stor och med några små ändringar bara så skulle den verkligen vara en "KattaLägenhet".
Men...
Tyvärr så är det vägg i vägg med E. Jag bryr mig egentligen inte så mycket, men jag vet inte hur han skulle reagera. Han är ju som sagt lite skumm ibland.
Jag ska iallafall ringa till mäklaren imorgon och boka tid för visning.
Sen så har jag ju problemet med handpenningen, jag har typ pengar för det. Lite svårt att förklara så här i bloggen.
Nu finns det en lägenhet till salu som inte uppfyller alla mina krititerier, men många.
Den har perfekt balkong! Sol nästa hela dagen, vilket är ett måste då det är balkong.
Lagom stor och med några små ändringar bara så skulle den verkligen vara en "KattaLägenhet".
Men...
Tyvärr så är det vägg i vägg med E. Jag bryr mig egentligen inte så mycket, men jag vet inte hur han skulle reagera. Han är ju som sagt lite skumm ibland.
Jag ska iallafall ringa till mäklaren imorgon och boka tid för visning.
Sen så har jag ju problemet med handpenningen, jag har typ pengar för det. Lite svårt att förklara så här i bloggen.
Feberdrömmar
Senaste två veckorna har jag haft så konstiga drömmar. Vaknat upp ur drömmarna, kollat runt i lägenheten och sen somnat om och fortsatt drömma vidare på samma dröm. Jag kan inte riktigt skriva om vad en del av drömmarna handlat om.
En dröm som jag hade natten till igår handlade om min tant på jobbet. Hon var jättedålig och jag skulle sitta vak, trots att jag jobbat ett dubbelpass innan. Var en riktigt hemsk dröm. Det slutade iallafall med att hon gick bort och jag stod och asbölade! Var så ledsen! Jg stod och grät i Magnus famn, han fick maskarafläckar på tröjan och kunde knappt trösta mig. Han fick nästan hålla upp mig för att jag inte skulle rasa ihop på golvet.
Jag mådde så dåligt när jag vaknade upp ur den drömmen hela tiden.
Inatt drömde jag att en jag känner höll på att fixa en pool. Jag hade av en slump gått förbi där och han bad mig hjälpa till. Men jag fick bara stå där och se dumm ut. Han kollade på mig som om han ville hämnas för något, samtidigt som han log mot mig och såg överlycklig ut över att jag var där.
Mer än så kan jag nog inte föklara, lite skum dröm...
Så nu är jag verkligen i en dålig sömn period...
Svårt att sova en hel natt när man hela tiden vaknar av olika drömmar.
En dröm som jag hade natten till igår handlade om min tant på jobbet. Hon var jättedålig och jag skulle sitta vak, trots att jag jobbat ett dubbelpass innan. Var en riktigt hemsk dröm. Det slutade iallafall med att hon gick bort och jag stod och asbölade! Var så ledsen! Jg stod och grät i Magnus famn, han fick maskarafläckar på tröjan och kunde knappt trösta mig. Han fick nästan hålla upp mig för att jag inte skulle rasa ihop på golvet.
Jag mådde så dåligt när jag vaknade upp ur den drömmen hela tiden.
Inatt drömde jag att en jag känner höll på att fixa en pool. Jag hade av en slump gått förbi där och han bad mig hjälpa till. Men jag fick bara stå där och se dumm ut. Han kollade på mig som om han ville hämnas för något, samtidigt som han log mot mig och såg överlycklig ut över att jag var där.
Mer än så kan jag nog inte föklara, lite skum dröm...
Så nu är jag verkligen i en dålig sömn period...
Svårt att sova en hel natt när man hela tiden vaknar av olika drömmar.
SannDrömmar?
Nu i några nätter har jag drömmt om olika killar. Det läskiga är att jag kommit ihåg drömmarna så bra efteråt, framförallt en av dom. Det är nästan så att jag kan beskriva i detalj hur det såg ut, känndes osv..
Det skumma är vem/vilka drömmen handlade om.
Det handlade om att några av mina kollegor skulle på en kryssning där något band skulle spela, men jag ville inte följa med. Sen av någon anledning så umgicks jag med J och det slutade med att vi åkte den där båten. Som var en stor kryssningsfärja, men där vi bodde såg det ut som en liten segelbåt? VI gick runt, dansade och hånglade en del. Självklart kom mina kollegor med en massa dumma komentarer. Men mitt i drömmen förvandlades J till R. Och jag kunde verkligen känna hur mycket jag tyckte om honom. Det känndes så bra! Men sen så förvandlades R tillbaka till J... Det enda jag inte kan komma ihåg med drömmen är hur den slutade, jag tror jag blev lite ledsen över att R förvandlades till J och därmed vaknade.
Sen natten efter det så drömde jag om M. Vi var i gymet och i konferansrummet på jobbet, av alla ställen? Tror även matsalen var med på något hörn. Även i denna dröm så fick jag en massa dumma kommentarer från mina kollegor för att vi kysstes. Framförallt Annika.
Efte dom här otroligt verkliga, men ändå konstiga drömmarna har jag börjat fundera... Visst jag förstår på sätt och vis varför jag drömmer om R, men J och M?
Tänk om jag mar missat chansen till mitt livs kärlek? Att mina drömmar säger åt mig att så här kommer det aldrig bli, jag kommer inte få uppleva den kännslan som jag kännde i drömmen i verkligheten igen.
Min chans är över, jag kommer få sitta här i min 1:a resten av livet utan kille och barn.
Eller så är den kännslan som jag fått ibland om att jag inte kommer leva så länge verklig.
Vem vet hur livet kommer se ut framöver? Det har ju inte gått min väg senaste tiden, vad säger att det kommer vända nu eller snart?
Jag har drömmt sanndrömmar flera gånger tidigare, jag tycker därför att det är lite obehagligt med vissa drömmar ibland. Speciellt de som fortfarande känns verkliga efter att jag har vaknat.
Det skumma är vem/vilka drömmen handlade om.
Det handlade om att några av mina kollegor skulle på en kryssning där något band skulle spela, men jag ville inte följa med. Sen av någon anledning så umgicks jag med J och det slutade med att vi åkte den där båten. Som var en stor kryssningsfärja, men där vi bodde såg det ut som en liten segelbåt? VI gick runt, dansade och hånglade en del. Självklart kom mina kollegor med en massa dumma komentarer. Men mitt i drömmen förvandlades J till R. Och jag kunde verkligen känna hur mycket jag tyckte om honom. Det känndes så bra! Men sen så förvandlades R tillbaka till J... Det enda jag inte kan komma ihåg med drömmen är hur den slutade, jag tror jag blev lite ledsen över att R förvandlades till J och därmed vaknade.
Sen natten efter det så drömde jag om M. Vi var i gymet och i konferansrummet på jobbet, av alla ställen? Tror även matsalen var med på något hörn. Även i denna dröm så fick jag en massa dumma kommentarer från mina kollegor för att vi kysstes. Framförallt Annika.
Efte dom här otroligt verkliga, men ändå konstiga drömmarna har jag börjat fundera... Visst jag förstår på sätt och vis varför jag drömmer om R, men J och M?
Tänk om jag mar missat chansen till mitt livs kärlek? Att mina drömmar säger åt mig att så här kommer det aldrig bli, jag kommer inte få uppleva den kännslan som jag kännde i drömmen i verkligheten igen.
Min chans är över, jag kommer få sitta här i min 1:a resten av livet utan kille och barn.
Eller så är den kännslan som jag fått ibland om att jag inte kommer leva så länge verklig.
Vem vet hur livet kommer se ut framöver? Det har ju inte gått min väg senaste tiden, vad säger att det kommer vända nu eller snart?
Jag har drömmt sanndrömmar flera gånger tidigare, jag tycker därför att det är lite obehagligt med vissa drömmar ibland. Speciellt de som fortfarande känns verkliga efter att jag har vaknat.
FEL
Jag har funderat lite dom senaste dagarna... På varför det går som det gör i mitt liv just nu.
Enda anledningen jag kunde komma på är mig! Det är mig det är fel på!
Jag som person verkar verkligen inte funka just nu.
Det måste ju vara mig det är fel på med tanke på allt som händer i mitt liv.
Händer det något bra, så hoppas jag ju så klart på det. Inte speciellt mycket, men jag hoppas.
Men så klart så går det åt skogen då, inte ens när jag inte hoppas går det fel...
Jag har inte ens ork att vidare utveckala vad jag menar... För det kan ju inte annat än att bli fel.
Enda anledningen jag kunde komma på är mig! Det är mig det är fel på!
Jag som person verkar verkligen inte funka just nu.
Det måste ju vara mig det är fel på med tanke på allt som händer i mitt liv.
Händer det något bra, så hoppas jag ju så klart på det. Inte speciellt mycket, men jag hoppas.
Men så klart så går det åt skogen då, inte ens när jag inte hoppas går det fel...
Jag har inte ens ork att vidare utveckala vad jag menar... För det kan ju inte annat än att bli fel.
Mycket att tänka på
Just nu känns det som om jag har så mycket att tänka på. Men egentligen är det inte så mycket om jag tänker efter. Det finns saker som jag inte kan undvika att tänka på just nu. Saker jag vill ha klara för mig idag hellst! Men som tyvärr kan dröja ett litet tag till.
Det är så svårt att förklara vad jag menar just nu. Skulle så gärna vilja skriva om det, men jag kan verkligen inte. Speciellt inte när det inte bara är jag som är inblandad.
Jag vet att det låter lite konstigt, men det får det göra nu. Om jag kan ge svar på det någon gång så kommer jag göra det. Men just nu får det vara en gåta för er...
Imorgon ska vi iallafall till Kolmården, då ska jag försöka att bara rensa mina tankar lite.
I väntans tider, igen?! Shit!!
Jag tror det var igår som Linda skrev om att hon längtar tills hon och Robin skaffar ett syskon till Elina. Vad kul att dom går i dom tankarna tänkte jag, sen så fortsatte jag läsa någon annans blogg.
Men sen så slog det mig!
Linda och 2 barn!? Hur konstigt kommer inte det kännas? Jag har precis vant mig vid att hon faktiskt har ett barn. Jag kommer ju bli så glad den dagen hon berättar att hon ska ha en till bebis, men samtidigt kommer det kännas så stort!
Samma sak med Jessica. Den dagen hon skaffar ett andra barn kommer också kännas så konstig. Det är ju en jätterolig grej, barn är ju det bästa som finns! Men det känns ännu mera vuxet med 2 barn på något sätt.
Sen har vi ju Maria och Sara, dom som inte har barn. Det kommer ju också kännas hel skummt när dom kommer och säger att dom ska ha barn. Eller det vet jag ju inte. Dom kan ju ha berättat att nu ska vi försöka skaffa ett barn. Men själva grejen, jag tror ni förstår vad jag menar. Eller?
Så alla där ute!! Berätta om era framtida graviditeter i god tid! SÅ jag hinner vänja mig vid tanken om ett barn till eller erat första! Jag kommer garanterat skrika ut till världen när jag är gravid, eller kanske inte till alla på jobbet riktigt direkt. Men ja ni förstår, alla mina nära och kära :)
Så få ord...
Just nu vet jag egentligen inte vad jag vill skriva om.
Det finns så mycket att säga men så få ord jag kan skriva.
Längtar så otroligt mycket tillbaka till London. Men med någon jag håller kär (låter som en tant). Få gå runt i denna underbara stad, hålla handen, njuta av Hyde Park och bara få uppleva.
Måndagen efter att jag kommit hem så känndes det så jobbigt att gå till jobbet. Jag hade verkligen ingen lust att vara en del av mitt tråkiga liv. Allt känns så tråkigt just nu, känns som om det bara är jag som vill något.
Jag vill så mycket!
Men det finns ingen som kan eller vill med mig.
Imorgon börjar min vecka av jobb. 5 hela dagar. Sen är jag ledig i 4. Midsommar kommer tillbringas i Sara's föräldrars stuga. Förhoppningsvis blir det skoj, men jag dör om det inte är sol. Vi kommer vara ganska många där ute och är det regn så finns det inte så mycket att göra. Jag är verkligen inte den som går ut i onödan vid regn. Regn är nog det värsta som finns efter snö. Snö kan dock vara fint just när den kommer, men sen avskyr jag det. Jag är verkligen så less på det här regnet! SÅ jag hoppas verkligen på sol så att man får se omgivningarna där lite mer, det är så fint det lilla jag har sett.
Jag vill ha sol och värme! För mig finns det inget bättre. Jag skulle inte klara mig utan att få åka utomlands på en sol och badsemester lite då och då. Det kan vara en anledning till att jag bara känner mig så blä just nu. Jag har verkligen inget sånt inplanerat just nu. Om ett år kommer det förmodligen bli Rhodos, men det är om ett år. Mycket kan hända på ett år, nästan så att jag känner mig instängd. Jag behöver möjligheten att få komma bort, visst jag var i Thailand i vintras. Men det känns som om det var ett helt annat århundrande. Att resa med mamma och pappa är inte alls samma sak som att resa med vem som hellst annars. Vetskapen om att jag ska till Finland med dom och Kristian får mig nästan att få panik. 10 dagar där, utan någon att kunna prata och umgås med. Jag kommer mentalt bli förstörd! Visst om det är sol och varmt kommer det vara enklare, för då kan jag vara på sjön. Men annars... Jag hoppas verkligen att Larsson/Forslund kommer vara där samtidigt som oss, åtminstone 5 dagar vore underbart.
Nej nu ska jag avsluta det här deppiga inlägget och lägga mig i sängen med några skallertidningar.
Det finns så mycket att säga men så få ord jag kan skriva.
Längtar så otroligt mycket tillbaka till London. Men med någon jag håller kär (låter som en tant). Få gå runt i denna underbara stad, hålla handen, njuta av Hyde Park och bara få uppleva.
Måndagen efter att jag kommit hem så känndes det så jobbigt att gå till jobbet. Jag hade verkligen ingen lust att vara en del av mitt tråkiga liv. Allt känns så tråkigt just nu, känns som om det bara är jag som vill något.
Jag vill så mycket!
Men det finns ingen som kan eller vill med mig.
Imorgon börjar min vecka av jobb. 5 hela dagar. Sen är jag ledig i 4. Midsommar kommer tillbringas i Sara's föräldrars stuga. Förhoppningsvis blir det skoj, men jag dör om det inte är sol. Vi kommer vara ganska många där ute och är det regn så finns det inte så mycket att göra. Jag är verkligen inte den som går ut i onödan vid regn. Regn är nog det värsta som finns efter snö. Snö kan dock vara fint just när den kommer, men sen avskyr jag det. Jag är verkligen så less på det här regnet! SÅ jag hoppas verkligen på sol så att man får se omgivningarna där lite mer, det är så fint det lilla jag har sett.
Jag vill ha sol och värme! För mig finns det inget bättre. Jag skulle inte klara mig utan att få åka utomlands på en sol och badsemester lite då och då. Det kan vara en anledning till att jag bara känner mig så blä just nu. Jag har verkligen inget sånt inplanerat just nu. Om ett år kommer det förmodligen bli Rhodos, men det är om ett år. Mycket kan hända på ett år, nästan så att jag känner mig instängd. Jag behöver möjligheten att få komma bort, visst jag var i Thailand i vintras. Men det känns som om det var ett helt annat århundrande. Att resa med mamma och pappa är inte alls samma sak som att resa med vem som hellst annars. Vetskapen om att jag ska till Finland med dom och Kristian får mig nästan att få panik. 10 dagar där, utan någon att kunna prata och umgås med. Jag kommer mentalt bli förstörd! Visst om det är sol och varmt kommer det vara enklare, för då kan jag vara på sjön. Men annars... Jag hoppas verkligen att Larsson/Forslund kommer vara där samtidigt som oss, åtminstone 5 dagar vore underbart.
Nej nu ska jag avsluta det här deppiga inlägget och lägga mig i sängen med några skallertidningar.
Hemligheter
Har ni någon gång burit på någon annans stora hemlighet?
Så stor att den personen inte kunde hålla den för sig själv och därför vet du om den?
Det kan vara allt från att personen ska ha in silikon i brösten och vill inte berätta något i förväg, är med barn och vet inte vem pappan är eller att personen ska skilja sig. Det spelar egentligen inte så stor roll vad det är för hemlighet, det kan lika gärna vara så att personen ska raka av sig håret.
Jag bär inte bara på en sån hemlighet nu... Utan två.
Två personers stora hemligheter för tillfället.
Det är tufft. Man är rädd att försäga sig hela tiden, måste hela tiden tänka på vem som känner vem. Vet personen jag pratar med nu vem den med hemligheten är?
Samtidigt som det är "jobbigt" att bära någon annans hemlighet så är jag glad att dom personerna litar på mig så pass att dom ville berätta det för mig. Det visar att jag, om jag får en sån hemlighet själv, kan berätta för dom.
Så stor att den personen inte kunde hålla den för sig själv och därför vet du om den?
Det kan vara allt från att personen ska ha in silikon i brösten och vill inte berätta något i förväg, är med barn och vet inte vem pappan är eller att personen ska skilja sig. Det spelar egentligen inte så stor roll vad det är för hemlighet, det kan lika gärna vara så att personen ska raka av sig håret.
Jag bär inte bara på en sån hemlighet nu... Utan två.
Två personers stora hemligheter för tillfället.
Det är tufft. Man är rädd att försäga sig hela tiden, måste hela tiden tänka på vem som känner vem. Vet personen jag pratar med nu vem den med hemligheten är?
Samtidigt som det är "jobbigt" att bära någon annans hemlighet så är jag glad att dom personerna litar på mig så pass att dom ville berätta det för mig. Det visar att jag, om jag får en sån hemlighet själv, kan berätta för dom.
Lite funderingar...
Jag har funderat lite på killar.
Jag vet vad jag gillar för typ av killar, även om dom killarna kan skilja sig enormt.
Idag träffade jag N, han som jag drömt om en del... Det liksom pirrar i magen när jag pratar med honom. Som en liten förälske, så som man kunde ha när man var yngre. Även om jag så gärna skulle vilja att det blev något mer mellan oss så kommer det förmodligen aldrig bli så.
Det känns lite tråkigt att veta, att det aldrig kommer bli något.
Sen så tänker jag på andra killar, som jag egentligen inte allt är attraherad av.Men som ändå kan vara så trevliga och snälla, hur man kan falla för dom killarna.
Jag vet inte riktigt vad jag är ute och surrar om... Har drömt en massa konstigt senaste tiden.
Det jag vill ha fram är iallafall att jag ska försöka att ge dom killarna som jag kanske inte gett en chans förut, ge dom en chans.
Jag tror ni förstår vad jag menar.
Jag vet vad jag gillar för typ av killar, även om dom killarna kan skilja sig enormt.
Idag träffade jag N, han som jag drömt om en del... Det liksom pirrar i magen när jag pratar med honom. Som en liten förälske, så som man kunde ha när man var yngre. Även om jag så gärna skulle vilja att det blev något mer mellan oss så kommer det förmodligen aldrig bli så.
Det känns lite tråkigt att veta, att det aldrig kommer bli något.
Sen så tänker jag på andra killar, som jag egentligen inte allt är attraherad av.Men som ändå kan vara så trevliga och snälla, hur man kan falla för dom killarna.
Jag vet inte riktigt vad jag är ute och surrar om... Har drömt en massa konstigt senaste tiden.
Det jag vill ha fram är iallafall att jag ska försöka att ge dom killarna som jag kanske inte gett en chans förut, ge dom en chans.
Jag tror ni förstår vad jag menar.
Rädda Kvinnohjärtat
I Februari månad hade Hjärt-Lungfonden en kampanj för barn med medfödda hjärtfel. Vilket jag är, så den kampanjen gynnar mig.
Nu i Mars har Hjärt-Lungfonden en kampanj för Hjärtsjukdomar hos kvinnor. Vilket jag också på sätt och vis tillhör då jag tror att mitt klaff-fel kommit med åren. Sen så är jag ju en vuxen kvinna med ett hjärtfel, oavsett om det är medfött eller inte.
Det är verkligen en bra sak att ge pengar åt, då den största delen av forskning kring hjärtsjukdomar oftast inriktar sig på männen. Vi kvinnor har/får också problem med hjärtat.
Undrar om dom valt just Mars månad då den Internationella Kvinnodagen var igår?
Även i denna kampanj kan man köpa en pin, finns bland annat i dessa butiker : Hemköp, Twilfit, Järnia, KappAhl och Face. Det finna även andra saker att köpa, som en kokbok från ViktVäktarna.
Nu i Mars har Hjärt-Lungfonden en kampanj för Hjärtsjukdomar hos kvinnor. Vilket jag också på sätt och vis tillhör då jag tror att mitt klaff-fel kommit med åren. Sen så är jag ju en vuxen kvinna med ett hjärtfel, oavsett om det är medfött eller inte.
Det är verkligen en bra sak att ge pengar åt, då den största delen av forskning kring hjärtsjukdomar oftast inriktar sig på männen. Vi kvinnor har/får också problem med hjärtat.
Undrar om dom valt just Mars månad då den Internationella Kvinnodagen var igår?
Även i denna kampanj kan man köpa en pin, finns bland annat i dessa butiker : Hemköp, Twilfit, Järnia, KappAhl och Face. Det finna även andra saker att köpa, som en kokbok från ViktVäktarna.
Konstiga drömmar... Igen
För ett tag sen drömmde jag riktigt konstiga drömmar, väldigt mycket om N. Men även om annat konstigt också. Dom konstiga drömmarna höll i sig nån vecka och sen har jag inte drömmt så konstigt.
Men nu i drygt en vecka har jag drömmt konstigt igen. Skillnaden på då och nu är att jag inte riktigt kommer ihåg drömmarna, jag kommer bara igår små sekvenser och vet på ett ungefär vad dom handlar om.
Har flera gånger drömmt om att mina kompisar är riktigt elaka mot mig. Jag har även drömmt om att en del av dom jag umgicks med när jag och E var tillsammans, att vi umgicks mycket och festade på Rickards varje helg. Men att nu var dom som var trevligast mot mig elaka och dom som inte var trevliga var det helt plötsligt?
Sen har jag drömmt om något på jobbet som gjort mig ledsen, men det var inte att någon boende dog eller så. Jag tror det var personalen som var elak.
Har även drömt om N igen, kan bero på att jag insåg häromdagen att många killar jag tycker ser bra ut har liknande utseende som han.
Hade det inte vart för att det snöade ute hade jag gått på en långpromenad och rensat huvudet lite...
Man ska inte drömma så här konstigt som jag gör.
Rivmärke?
Jag har ett rivmärke på min rygg som jag absolut inte har någon aning om vart det kommer ifrån!?!
Hur fan får man ett rivmärke där jag har det? Jag kan inte ha orsakat det själv, det är på ett för centrerat ställe och i en form jag inte skulle kunna göra.
Hur fan får man ett rivmärke där jag har det? Jag kan inte ha orsakat det själv, det är på ett för centrerat ställe och i en form jag inte skulle kunna göra.
Funderingar kring skolan
Idag har jag varit i skolan på riktigt för första gången det här året. Eller jag var ju i skolan igår också, men det var inte direkt skola utan vi satt mest där och våran lärare försökte svara på frågor.
Idag så hade vi iallafall vårat sista seminarium. Min grupp är väl helt okej. När jag är på seminarie och på labbar så känns det väldigt bra. Då känns det som om jag passar in i Skövde och skulle kunna vara kvar i tre år. Men seminarium och labbar är sån liten del.
Det är under föreläsningar och möjligheten till att kunna prata med andra om skolan som jag saknar nu. Jag kunde prata med andra om olika funderingar och umgås med folk under och mellan föreläsningar. Men så fort Anna slutade så gick inte det längre. Det var då dom flesta började ta avstånd och umgicks med mig för att dom tyckte synd om mig.
Det går inte att vara här i Skövde i 2½ år till i en sån situation. Visst jag kommer bra överens med vissa, det gör jag. Men det krävs så mycket mer än så.
På sätt och vis tycker jag ändå om att plugga och jag vill fortsätta. Men jag vill inte plugga när jag saknar folk runt omkring mig som jag kan umgås med, prata med och plugga ihop med...
Så efter det här luddiga inlägget så ska jag avsluta med att säga:
Jag vill hem nu! Hem till alla jag tycker om och som inte får mig att må dåligt.
Idag så hade vi iallafall vårat sista seminarium. Min grupp är väl helt okej. När jag är på seminarie och på labbar så känns det väldigt bra. Då känns det som om jag passar in i Skövde och skulle kunna vara kvar i tre år. Men seminarium och labbar är sån liten del.
Det är under föreläsningar och möjligheten till att kunna prata med andra om skolan som jag saknar nu. Jag kunde prata med andra om olika funderingar och umgås med folk under och mellan föreläsningar. Men så fort Anna slutade så gick inte det längre. Det var då dom flesta började ta avstånd och umgicks med mig för att dom tyckte synd om mig.
Det går inte att vara här i Skövde i 2½ år till i en sån situation. Visst jag kommer bra överens med vissa, det gör jag. Men det krävs så mycket mer än så.
På sätt och vis tycker jag ändå om att plugga och jag vill fortsätta. Men jag vill inte plugga när jag saknar folk runt omkring mig som jag kan umgås med, prata med och plugga ihop med...
Så efter det här luddiga inlägget så ska jag avsluta med att säga:
Jag vill hem nu! Hem till alla jag tycker om och som inte får mig att må dåligt.
Färga håret?
Jag är lite velig på om jag ska slänga i en blond färg i håret... Jag trivs ganska bra i den färgen jag har nu. Men jag saknar samtidigt den lite blondare nyansen.
Dec 08 Juni 08
Vad tror ni? Lite mörkare eller lite ljusare??
(Jag håller på att spara ut håret, det växer bara inte så fort... )
Dec 08 Juni 08
Vad tror ni? Lite mörkare eller lite ljusare??
(Jag håller på att spara ut håret, det växer bara inte så fort... )
En av många konstiga drömmar...
Jag drömmer ibland så konstiga saker.
Som inatt drömde jag att jag och (vi kan kalla honom) N skulle få barn. Eller först så blev vi nog tillsammans på något konstigt sätt och helt plötsligt var jag gravid. Jag såg inte ut som mig själv under graviditeten, jag var smal med bara en löjligt liten mage.
Sen så när jag skulle föda var det planerat snitt. Det känndes så verkligt att ligga där i operations salen. Barnet var en liten pojke och väldigt lik N. Vi hade mer eller mindre bestämt os för att han skulle heta Maximilian, men bebisen passade inte i det namnet. Då N´s favoritnamn var Anton fick vi tillåtelse av Linda till att döpa honom till det.
Sen helt plötsligt var lilla Anton 2 år och sprang omkring på våran gräsmatta...
Undrar vad N skulle säga om jag berättade om den här drömmen för honom?
Som inatt drömde jag att jag och (vi kan kalla honom) N skulle få barn. Eller först så blev vi nog tillsammans på något konstigt sätt och helt plötsligt var jag gravid. Jag såg inte ut som mig själv under graviditeten, jag var smal med bara en löjligt liten mage.
Sen så när jag skulle föda var det planerat snitt. Det känndes så verkligt att ligga där i operations salen. Barnet var en liten pojke och väldigt lik N. Vi hade mer eller mindre bestämt os för att han skulle heta Maximilian, men bebisen passade inte i det namnet. Då N´s favoritnamn var Anton fick vi tillåtelse av Linda till att döpa honom till det.
Sen helt plötsligt var lilla Anton 2 år och sprang omkring på våran gräsmatta...
Undrar vad N skulle säga om jag berättade om den här drömmen för honom?
Lite Vardagslyx Är Ett Måste
Jag har tänkt lite på en sak...
I dagens samhälle så finns det ju så himla mycket krav! Vi tjejer ska se perfekta ut, man ska vara på ett visst sätt och göra alla andra tillags.
Det är rätt sjukt egentligen!
Men ändå så tycker jag att vissa delar av den här "perfekta" ytan kan vara lite bra.
Det är ingen hemlighet att jag älskar smink, kläder och allt annat sånt där roligt tjejiga saker. Skulle jag ha möjlighet och pengar skulle jag lägga ner massor av tid på en Personlig Tränare, manikyrer, hårförlägningar, smink och kläder. Men det har jag tyvärr inte. Däremot så tar jag dom möjligheterna jag får till att unna mig att fixa naglarna hemma en kväll, färga håret ibland och shoppa ett onödigt plagg som jag egentligen inte behöver. Något som jag faktiskt borde lägga ner pengar på ar massage! Men jag har ju valt att lägga dom pengarna på en kiropraktor....
Jag tror att många utav oss inte unnar sig själv lite lyx i vardagen.
Så ta och lyxa till det lite nån kväll! Idag så sitter jag här med lite vin vid datorn, ska strax fixa mina naglar och sen lägga en ansiktsmask.
I dagens samhälle så finns det ju så himla mycket krav! Vi tjejer ska se perfekta ut, man ska vara på ett visst sätt och göra alla andra tillags.
Det är rätt sjukt egentligen!
Men ändå så tycker jag att vissa delar av den här "perfekta" ytan kan vara lite bra.
Det är ingen hemlighet att jag älskar smink, kläder och allt annat sånt där roligt tjejiga saker. Skulle jag ha möjlighet och pengar skulle jag lägga ner massor av tid på en Personlig Tränare, manikyrer, hårförlägningar, smink och kläder. Men det har jag tyvärr inte. Däremot så tar jag dom möjligheterna jag får till att unna mig att fixa naglarna hemma en kväll, färga håret ibland och shoppa ett onödigt plagg som jag egentligen inte behöver. Något som jag faktiskt borde lägga ner pengar på ar massage! Men jag har ju valt att lägga dom pengarna på en kiropraktor....
Jag tror att många utav oss inte unnar sig själv lite lyx i vardagen.
Så ta och lyxa till det lite nån kväll! Idag så sitter jag här med lite vin vid datorn, ska strax fixa mina naglar och sen lägga en ansiktsmask.
Kan inte sluta tänka på personen
Det finns en person som jag verkligen inte kan sluta tänka på. Jag tänker inte på personen hela tiden, men han (ja det är en han) kommer upp i mina tankar någotlunda regenbundet. Det är kankse inte så konstigt att jag tänker på personen, jag skulle behöva hans hjälp just nu. Svårt att förklara hur.
Men iallafall så har jag drömt om honom hela natten. Har vaknat flera gånger av ovädret här ute och så fort jag somnat om så har jag fortsatt drömt om honom.
Nej om jag ska ta och dricka lite kaffe nu... Känns som om jag behöver det.
Men iallafall så har jag drömt om honom hela natten. Har vaknat flera gånger av ovädret här ute och så fort jag somnat om så har jag fortsatt drömt om honom.
Nej om jag ska ta och dricka lite kaffe nu... Känns som om jag behöver det.
Positivt? Nja... Inte direkt...
Jag vet att jag inte har skrivit om så positiva saker här i bloggen den senaste tiden. Jag har helt enkelt inte haft något positivt att skriva om. Just nu så känns allt verkligen så grått och sorgset.
Det blir dessutom inte bättre av vetskapen om att jag kommer ha en hel månad i ensamhet. Visst jag kommer ju umgås med folk i skolan, det kommer bli lite olika personer varje dag. Då jag inte haft någon möjlighet att lära känna någon så bra, A har nästan varit som ett stopp för det. Alla har sett oss som om vi suttit ihop. Visst det är ju bra att lära känna nya personen, men jag tror att många kommer umgås med mig mest för att dom tycker synd om mig. Att vad tråkigt att A har hoppat av och sen vet dom inte vad dom ska säga och är tysta. Jag vet att det kommer bli så för veckan som varit har varit så. Inte roligt.
Det måste nästan hända något drastiskt för den här onda cirkeln ska brytas. Men frågan är vad?
Det enda jag ser fram emot just nu är att få flytta till den nya lägenheten. Men ändå så känns det rätt meningslöst att flytta dit. Jag kan väl lika gärna sitta ensam i Ryd som inne i Skövde. Här finns ju iallafall en diskmaskin. Den nya lägenheten kommer kännas liten.
Det blir dessutom inte bättre av vetskapen om att jag kommer ha en hel månad i ensamhet. Visst jag kommer ju umgås med folk i skolan, det kommer bli lite olika personer varje dag. Då jag inte haft någon möjlighet att lära känna någon så bra, A har nästan varit som ett stopp för det. Alla har sett oss som om vi suttit ihop. Visst det är ju bra att lära känna nya personen, men jag tror att många kommer umgås med mig mest för att dom tycker synd om mig. Att vad tråkigt att A har hoppat av och sen vet dom inte vad dom ska säga och är tysta. Jag vet att det kommer bli så för veckan som varit har varit så. Inte roligt.
Det måste nästan hända något drastiskt för den här onda cirkeln ska brytas. Men frågan är vad?
Det enda jag ser fram emot just nu är att få flytta till den nya lägenheten. Men ändå så känns det rätt meningslöst att flytta dit. Jag kan väl lika gärna sitta ensam i Ryd som inne i Skövde. Här finns ju iallafall en diskmaskin. Den nya lägenheten kommer kännas liten.
Hemskt!
Jag upptäckte nu på morgonen att Linda har laggt ut några HEMSKA bilder på mig. Jag tror att hon försöker hämnas på mig när jag la upp en bild som inte alls var hemska på henne.
Så nu funderar jag på hur jag ska hämnas...
Jag vet i vilken kartong alla mina kort är, jag kommer lätt åt dom och jag har en scaner... Vad sägs om något kort från Turkiet eller Cypern? Eller från nån av alla våra kvällar när vi var 14-15?
Så nu funderar jag på hur jag ska hämnas...
Jag vet i vilken kartong alla mina kort är, jag kommer lätt åt dom och jag har en scaner... Vad sägs om något kort från Turkiet eller Cypern? Eller från nån av alla våra kvällar när vi var 14-15?
