Lite intressant tycker jag...
Det här läste jag i min omvårdnads bok alldeles nyss...
Demenssjuka är känsliga för yttre påverkan och måste bland annat avskärmas från olämpliga, sammansatta och komplicerade intryck. Det rekomenderas att rummen har en lugn helhetsprägel med dämpade, harmoniska färger. Golvet bör till exempel vara mörkare än väggarna, men det bör inte vara blankt eller ha oroliga mönster som kan ge patienten föreställningar om vatten eller is, eller mörka fält som kan uppevas som avgrunder. / ... / Vidare ska man vara försiktig med radio och tv, bullerkällor som lätt kan distrahera och förvirra.
Jag tycker det i fet stil är väldigt intressant, även det sista om radio, tv och andra bullerkällor kan man ju diskutera. Borde framförallt diskuteras med cheferna, kommunen och HåboHus.
Jag måste erkänna...
Visst jag trivs här i Skövde, det är ju en mysig stad och så.
Men ändå så vantrivs jag så hemskt mycket. Jag känner mig så ensam.
Visst jag känner en del i klassen men jag umgås inte så mycket med dom förutom när vi festar. Många av dom jag umgås lite med umgås med varandra hela tiden. Dom hittar på saker med varandra hela tiden och får bara bättre och bättre kontakt. Dom kan ju gå till det andra huset eller ner/upp någon våning och knaka på. Jag sitter verklgen här ute i ingenstans och är så ensam.
Blir det inte bättre dom närmaste månaderna eller som senast när jag flyttar till Kurorten så kommer jag hoppa av. Jag kommer inte klara tre år i en stad när jag känner mig så här ensam.
Nu undrar säkert någon om jag själv försöker att hitta på något med dom. Ja det gör jag, men dom verkar se det som ett problem att jag bor en bit bort.
Tror även att åldern spelar in för en del. Många av dom är 2-4 år yngre än mig, och det börjar märkas ganska bra på en del att dom är så pass unga. Önskar att det fanns någon mer i min ålder som jag hade något mer gemensamt med...
Så vi får se hur det här går...
Men ändå så vantrivs jag så hemskt mycket. Jag känner mig så ensam.
Visst jag känner en del i klassen men jag umgås inte så mycket med dom förutom när vi festar. Många av dom jag umgås lite med umgås med varandra hela tiden. Dom hittar på saker med varandra hela tiden och får bara bättre och bättre kontakt. Dom kan ju gå till det andra huset eller ner/upp någon våning och knaka på. Jag sitter verklgen här ute i ingenstans och är så ensam.
Blir det inte bättre dom närmaste månaderna eller som senast när jag flyttar till Kurorten så kommer jag hoppa av. Jag kommer inte klara tre år i en stad när jag känner mig så här ensam.
Nu undrar säkert någon om jag själv försöker att hitta på något med dom. Ja det gör jag, men dom verkar se det som ett problem att jag bor en bit bort.
Tror även att åldern spelar in för en del. Många av dom är 2-4 år yngre än mig, och det börjar märkas ganska bra på en del att dom är så pass unga. Önskar att det fanns någon mer i min ålder som jag hade något mer gemensamt med...
Så vi får se hur det här går...
Finns inga ord...
Ibland vet jag verkligen inte vad jag ska skriva.
Eller jag vet vad jag vill skriva, men jag vet bara inte hur jag ska få ner det i ord...
Ledsen
Jag fick verkligen världens behov av att åka hem! Kännde verkligen hur jag gick in hos mamma och pappa... Överraskade dom med att dyka upp!
Men jag blev så ledsen när jag insåg att tågbiljetterna som finns kostar 400-800kr enkel väg. Det har jag inte riktigt råd med. Kan inte heller ta buss då det skulle ta ett antal timmar och ett antal byten... Inte värt den tiden det skulle ta. Jag tror inte det är meningen att jag ska hem.
Men jag skulle vilja..
Blev verkligen ledsen nu, hur deppig som hellst! Nu är ett väldigt bra läge att gråta...
Men jag blev så ledsen när jag insåg att tågbiljetterna som finns kostar 400-800kr enkel väg. Det har jag inte riktigt råd med. Kan inte heller ta buss då det skulle ta ett antal timmar och ett antal byten... Inte värt den tiden det skulle ta. Jag tror inte det är meningen att jag ska hem.
Men jag skulle vilja..
Blev verkligen ledsen nu, hur deppig som hellst! Nu är ett väldigt bra läge att gråta...
Planerar nya lägenheten...
Jaha?
Visste ni om att man kan beställa böcker till sig själv på Adlibris, till fel adress! Jag har nu beställt några böcker i mitt namn till min nya adress, som jag inte står skriven på eller så.
Lite konstigt att man kan göra så. Men men, ganska bra ändå tycker jag.
Lite konstigt att man kan göra så. Men men, ganska bra ändå tycker jag.
PS I Love You
Jag verkligen ÄLSKAR den här filmen! Så UNDERBAR!!
Jag grät redan i början av filmen, så fin. Kommer gråta till den många gånger till.
Nästan så att jag tror på kärlek när jag ser den här filmen... Att den finns där ute någonstans, önskar bara jag kunde få uppleva det. Snart...
Jag grät redan i början av filmen, så fin. Kommer gråta till den många gånger till.
Nästan så att jag tror på kärlek när jag ser den här filmen... Att den finns där ute någonstans, önskar bara jag kunde få uppleva det. Snart...
Skratta eller Gråta?
Ibland vet jag vetkligen inte hur jag ska reagera på saker. Ska jag skratta eller gråta?
I det här fallet är det nog så att jag har lust att skratta... Men ändå så vet jag inte..
Lika bra att inte bry sig, men på något sätt så känns det som om jag inte vet hela sanningen.
Det här är ännu ett läge som är så svårt att skriva om här.
Blä vad jobbigt sånt är!
Kanske skulle skaffa en till blogg som jag bara ger ut till vissa.. Dom jag verkligen tycker om, som jag vågar låta läsa allt.
I det här fallet är det nog så att jag har lust att skratta... Men ändå så vet jag inte..
Lika bra att inte bry sig, men på något sätt så känns det som om jag inte vet hela sanningen.
Det här är ännu ett läge som är så svårt att skriva om här.
Blä vad jobbigt sånt är!
Kanske skulle skaffa en till blogg som jag bara ger ut till vissa.. Dom jag verkligen tycker om, som jag vågar låta läsa allt.
Underbarn eller vad?
Michael Phelps Har imorgon chansen att få sitt 8:e OS-Guld i Peking.
Det är helt sjukt. Att en kille som är lika gammal som mig, har tagit sitt 8:e guld under ett och samma OS!
Tar han guld imorgon så har han slagit ett gammalt rekord från 1972, jag väntar med spänning... Ska försöka se loppet imorgon, 4x100 meter medley.
Vill inte...?
Just nu vet jag verkligen inte hur jag ska göra. Jag började rensa lite bland kläder, slänga saker jag inte behöver osv... Men enfter ett litet tag så kännde jag att jag vill inte.
Jag var hur glad som hellst över att ha kommit in i skolan, fått lägenheten och allt. Jag var verkligen så glad!
Men sen så kort efter att jag fått veta att lägenheten var min så small det. PANG! sa det och jag hade ingen lust längre. All min motivation försvan i ett ögonblick. Men sen så lyckades jag se det hela ur en annan synvinkel och det känndes lite bättre ett tag.
Men nu har jag kommit tillbaka till den kännslan av att jag vill inte. Eller jag vill, men inte nu, inte i Skövde.
Sen känns det även som om ingen är glad för min skull... Visst folk har sagt att 'vad roligt för din skull, när flyttar du då?' Som om det är väl ingen grej att jag ska flytta 30 mil och vara borta i 3 år.
Jag känner verkligen inte för det här just nu, även om jag verkligen vill det. Så känns det inte bra....
Framförallt finns det en sak som påverkar det hela extremt mycket. Varför kan jag inte bara få göra det här som jag vill det?!
Jag var hur glad som hellst över att ha kommit in i skolan, fått lägenheten och allt. Jag var verkligen så glad!
Men sen så kort efter att jag fått veta att lägenheten var min så small det. PANG! sa det och jag hade ingen lust längre. All min motivation försvan i ett ögonblick. Men sen så lyckades jag se det hela ur en annan synvinkel och det känndes lite bättre ett tag.
Men nu har jag kommit tillbaka till den kännslan av att jag vill inte. Eller jag vill, men inte nu, inte i Skövde.
Sen känns det även som om ingen är glad för min skull... Visst folk har sagt att 'vad roligt för din skull, när flyttar du då?' Som om det är väl ingen grej att jag ska flytta 30 mil och vara borta i 3 år.
Jag känner verkligen inte för det här just nu, även om jag verkligen vill det. Så känns det inte bra....
Framförallt finns det en sak som påverkar det hela extremt mycket. Varför kan jag inte bara få göra det här som jag vill det?!
Abort?
Jag kollade precis på ett program på kanal9 som handlade om att en tjej var 30 dagar på ett mödravårdshem, jag tror det hette så. Där kämpade dom emot aborter, förespråkade för adoption osv. I USA finns det ju verkligen två sidor, ena är emot det och andra för. Dom verkar inte se till lagarna riktigt, så av någon konstig anledning finns det illegala abortkliniker där.
När jag kollade på det och såg hur vidriga folk bettedde sig i kampen att förbjuda aborter... Jag mådde nästan dåligt över det.
Jag är för aborter. Men innom rimliga gränser. Jag tycker verkligen inte att dom som har fast förhållande, har barn och så blir dom gravida igen pga att dom skitit i att skydda sig ska använda abort som om det vore ett preventivmedel. Jag vet tyvärr alldeles för många som har gjort så. Om man verkligen inte vill ha fler barn så ser man väl fan till att skydda sig! Man använder p-piller, p-stav eller sterilisera er.
Sen så har vi då det fallet där en tjej på 15 år blir gravid och knappt kan ta hand om sig själv. I det här fallet var det verkligen rätt beslut, hon var långt ifrån mogen att skaffa barn då. Idag, 5 år senare, har hon en nyfödd och har mognat otroligt mycket under graviditeten. Så hon är på god väg att bli vuxen hon med.
Det är bra att abort har blivit lagligt. Förr i tiden var det ju så måna som dog pga illegala aborter med smutsiga verktyg. Inte klokt att det blev lagligt här i sverige med fri abort så pass sent som 1975.
Jag tror inte att jag skulle klara av en abort. Det är emot mig själv. Men jag tycker som sagt att man ska ha rätt till det, när man är så pass ung som J var, det är fel på barnet eller av någon annan anledning som är bra nog.
Att det inte passar i livet är kanske inte alltid en okej anledning... Det passar inte alltid att skaffa barn, men när passar det egentligen? Det kommer alltid vara något som ska ordnas, man har kanske inte alltid världens bästa ekonomi eller ens kille stödjer en inte till 100%.
Hur många barn skulle egentligen inte blivit födda bara för att mamman tänkt att det egentligen inte passar och gjort abort? Det är nog fler barn än man tror... Men dessa mammor är så glada att dom tog beslutet att behålla barnet.
Så vad tycker ni om abort?
När jag kollade på det och såg hur vidriga folk bettedde sig i kampen att förbjuda aborter... Jag mådde nästan dåligt över det.
Jag är för aborter. Men innom rimliga gränser. Jag tycker verkligen inte att dom som har fast förhållande, har barn och så blir dom gravida igen pga att dom skitit i att skydda sig ska använda abort som om det vore ett preventivmedel. Jag vet tyvärr alldeles för många som har gjort så. Om man verkligen inte vill ha fler barn så ser man väl fan till att skydda sig! Man använder p-piller, p-stav eller sterilisera er.
Sen så har vi då det fallet där en tjej på 15 år blir gravid och knappt kan ta hand om sig själv. I det här fallet var det verkligen rätt beslut, hon var långt ifrån mogen att skaffa barn då. Idag, 5 år senare, har hon en nyfödd och har mognat otroligt mycket under graviditeten. Så hon är på god väg att bli vuxen hon med.
Det är bra att abort har blivit lagligt. Förr i tiden var det ju så måna som dog pga illegala aborter med smutsiga verktyg. Inte klokt att det blev lagligt här i sverige med fri abort så pass sent som 1975.
Jag tror inte att jag skulle klara av en abort. Det är emot mig själv. Men jag tycker som sagt att man ska ha rätt till det, när man är så pass ung som J var, det är fel på barnet eller av någon annan anledning som är bra nog.
Att det inte passar i livet är kanske inte alltid en okej anledning... Det passar inte alltid att skaffa barn, men när passar det egentligen? Det kommer alltid vara något som ska ordnas, man har kanske inte alltid världens bästa ekonomi eller ens kille stödjer en inte till 100%.
Hur många barn skulle egentligen inte blivit födda bara för att mamman tänkt att det egentligen inte passar och gjort abort? Det är nog fler barn än man tror... Men dessa mammor är så glada att dom tog beslutet att behålla barnet.
Så vad tycker ni om abort?
Mår dåligt av det...
Jag har i snart en vecka ätit frukost varje dag. Dock inte alltid när jag vaknat och ska jobba kl 7, då har jag ätit lite på jobbet vid 9.30 istället. Frukost ingår i mitt nya nyttigare liv. Som student så kommer jag gå ner i matkostnader och därmed inte ha råd och äta som jag gör nu. Vilket är bra. Men idag mådde jag bara illa efter frukosten, nästan så att jag ångrar att jag åt den.
Jag måste börja gå ner i vikt.
Speciellt efter att en på jobet tyckt att jag sett gravid ut och efter en annan på jobbet sa en rikitgt taskig komentar. Visst hon menade inget illa med det hon sa, men hon sa det på ett rikigt taskigt sätt.
Jag måste verkligen börja gå ner i vikt ordentligt nu. Jag klarar inte av ännu en till komentar. Jag mår så dåligt över dom två komentarerna jag har fått, jag bara äter mer. När jag var 18 år så var jag i ett dåligt förhållande under några månader, då gick jag ner ungefär 10 kg på väldigt kort tid. Men dom kilona gick jag upp + lite till.
Nu när jag mår dåligt så äter jag bara. Jag vill komma tillbaka till att inte klara av att äta när jag mår dåligt. Men bara för att jag vill det så kommer det ju aldrig bli så...
Frukost och dålig ekonomi hoppas jag ska bli min räddning...
Jag måste börja gå ner i vikt.
Speciellt efter att en på jobet tyckt att jag sett gravid ut och efter en annan på jobbet sa en rikitgt taskig komentar. Visst hon menade inget illa med det hon sa, men hon sa det på ett rikigt taskigt sätt.
Jag måste verkligen börja gå ner i vikt ordentligt nu. Jag klarar inte av ännu en till komentar. Jag mår så dåligt över dom två komentarerna jag har fått, jag bara äter mer. När jag var 18 år så var jag i ett dåligt förhållande under några månader, då gick jag ner ungefär 10 kg på väldigt kort tid. Men dom kilona gick jag upp + lite till.
Nu när jag mår dåligt så äter jag bara. Jag vill komma tillbaka till att inte klara av att äta när jag mår dåligt. Men bara för att jag vill det så kommer det ju aldrig bli så...
Frukost och dålig ekonomi hoppas jag ska bli min räddning...
Blandade kännslor...
Just nu sitter jag och kollar på det näst sista avsnittet av Sex And The City. Så om en liten stund ska jag kolla på det sista avsnittet. Jag kommer gråta som attan. Kommer vilja gå och se filmen igen.
SATC får mig att fundera så himla mycket. Dom tar upp många saker som även vi vanliga människor går igenom. Jag har gått igenom många saker som dom tar upp.
Men den snaste tiden har jag mest blivit deprimerad över det jag känner igen mig i. Men samtidigt är jag glad, då jag älskar att kolla på SATC.
Nej om jag ska ta mig lite saft och kolla på det sista avsnittet nu...
SATC får mig att fundera så himla mycket. Dom tar upp många saker som även vi vanliga människor går igenom. Jag har gått igenom många saker som dom tar upp.
Men den snaste tiden har jag mest blivit deprimerad över det jag känner igen mig i. Men samtidigt är jag glad, då jag älskar att kolla på SATC.
Nej om jag ska ta mig lite saft och kolla på det sista avsnittet nu...
Varför målar inte jag längre?
Det är verkligen något jag har saknat. Jag tror inte jag har målat på riktigt sedan högstadiet.
Jag har verkligen försökt att uttrycka mig här i bloggen på olika sätt. Försökt att förklara hur jag känner i vissa lägen och så. Men jag har inte riktigt kunnat förklara det i ord. I kväll/natt så sa Maria något som fick mig att verkligen tänka.
Det är nog målandet jag saknar i mitt liv. Jag älskar ju verkligen att ta kort och fånga små stunder i mitt liv, men det är inte alltid jag får ut det jag vill ur mitt fotograferande. Vem vet? det kanske är mitt målande jag saknar?
Jag har därför nu bestämt att jag ska försöka sitta ner och måla när jag känner att jag vill få något sagt. Försöka få ner det på papper i form av färger. Visst kan det bli ganska mörka målningar just nu, men det kanske är det jag behöver?
Att få måla....
Jag har verkligen försökt att uttrycka mig här i bloggen på olika sätt. Försökt att förklara hur jag känner i vissa lägen och så. Men jag har inte riktigt kunnat förklara det i ord. I kväll/natt så sa Maria något som fick mig att verkligen tänka.
Det är nog målandet jag saknar i mitt liv. Jag älskar ju verkligen att ta kort och fånga små stunder i mitt liv, men det är inte alltid jag får ut det jag vill ur mitt fotograferande. Vem vet? det kanske är mitt målande jag saknar?
Jag har därför nu bestämt att jag ska försöka sitta ner och måla när jag känner att jag vill få något sagt. Försöka få ner det på papper i form av färger. Visst kan det bli ganska mörka målningar just nu, men det kanske är det jag behöver?
Att få måla....
Kvällens Film
Nu ska jag kolla på en film jag inte sett på evigheter! Var säkert tre år sen jag såg den, visst jag har sett någon snutt när den har visats på TV. Men det var länge sedan jag såg hela filmen.
Så nu har jag tre härliga timmar framför mig.... :)
Så nu har jag tre härliga timmar framför mig.... :)
Hjälp! Ett litet dilemma... Typ?
Jag var alldeles nyligen inne på Facebook och kollade runt lite bland folks fotoalbum och så. Jag kom in på en tjejs sida, jag känner inte henne, men jag vet typ vem hon är och jag har känt några av hennes kompisar. Iallafall. Jag kollade runt på den här tjejens foton från när hon var på Gotland nu i sommar och tycker att jag ser en bild på en gammal kompis till mig som jag fortfarande har lite kontakt med. Jag gick in på bilden och såg att det var A. Men så såg jag var det stog som text till bilden "Jäveln som snodde min plånbok". A dökan upp på ännu en bild med samma text, även A's kompis dök upp på några bilder.
Vet inte rikigt hur jag ska göra... Ska jag höra av mig till A och fråga honom om det hela? Eller ska jag skriva till den här tjejen och berätta att jag vet vem han är?
Vet inte rikigt hur jag ska göra... Ska jag höra av mig till A och fråga honom om det hela? Eller ska jag skriva till den här tjejen och berätta att jag vet vem han är?
Ett konstigt ex
Första 7 månaderna efter att E och jag gjorde slut så pratade vi inte alls. Men sen efter att hans mamma gick bort för ett år sen så har vi pratat och umgåts lite. Typ kollat på film en gång och dansat på Rilles. Vi kan väl säga att vi är kompisar i dagsläget.
Men senaste tiden har E varit lite väl på. Han har pratat om att han inte vill vara singel längre, hur han vill att hans nästa förhållande ska fungera. Men att han tror att det bara kan vara så som han tycker, han anser inte att man ska ha några gemensama framtidsplaner, bara man kan ha ett "eget" liv samtidigt som man älskar varandra.
Han blev dessutom helt galen när jag berättade om Skövde. En lång historia där, men den går ut på att han visade verkligen var han står på vissa punkter...
Lite konstiga tankar har han fått.
Visst jag har låtit honom prata om sånt och om att han vill kolla på film hela tiden. Jag kan väl tänka mig att göra det, men han vill ju mer än bara kolla på en film.
Senaste dagarna har han smsat och skrivit på msn massor, menst för att kolla när jag kan komma med på båten. Han har verkligen varit på om det.
Även nu ikväll började han om att han inte vill vara singel, kolla på film själv och så vidare...
Funderar allvarligt på att dumpa honom som vän. Orkar inte med honom längre.
Trött! Eller...?
Nu måste jag alvarligt fundera på att försöka sova lite. Jag är egentligen inte så trött, mest seg. Men jag har ju jobbat 11 timmar igår och 12½ idag. Igår sov jag ju ca 1½ timme här hemma. Så jag tänkte idag att jag skulle försöka att vila lite på jobbet. Jag satte på lugna favoriter, drog ner persiennerna och la mig i soffan. Helt plötsligt ringde min mobil, då hade jag sovit i ca 1 timme. Inte helt fel.
Tror dock att jag skulle ha behövt sova lite mer. Är så himla trött!
Jag vet att jag har varit trött i flera månader, visst det blev lite bättre efter semestern. Men jag sov ju inte speciellt mycket under dom tre veckorna. Så helt utvilad var jag ju inte.
Nu när jag fick det tråkiga beskedet från skolan så har jag på något sätt blvit ännu tröttare... Vetskapen av att det finns en möjlighet till att jag blir kvar på jobbet i ytterligare 6 månader får mig att bli så trött. Nästan så att jag känner hur deppresionen smyger sig på mig. Den finns här, väntandes på att få sätta klorna i mig helt.
Ska jag vara helt ärlig så är jag lite deprimera... Jag är inte så lycklig just nu. Visst, jag är glad och så när jag umgås med folk. Men innest inne vill jag bara ligga hemma i soffam, äta chips och gråta. Jag brukar inte gråta, då skulle jag gå ner mig totalt. Men ibland så har jag bra lust...
Ne nu ska jag försöka sova några timmar innan jag måste upp och jobba igen. Tur är att jag bara jobbar 6 timmar imorgon och efter det ska jag hälsa på min kusin och hans lilla dotter på 1½ vecka.
Tror dock att jag skulle ha behövt sova lite mer. Är så himla trött!
Jag vet att jag har varit trött i flera månader, visst det blev lite bättre efter semestern. Men jag sov ju inte speciellt mycket under dom tre veckorna. Så helt utvilad var jag ju inte.
Nu när jag fick det tråkiga beskedet från skolan så har jag på något sätt blvit ännu tröttare... Vetskapen av att det finns en möjlighet till att jag blir kvar på jobbet i ytterligare 6 månader får mig att bli så trött. Nästan så att jag känner hur deppresionen smyger sig på mig. Den finns här, väntandes på att få sätta klorna i mig helt.
Ska jag vara helt ärlig så är jag lite deprimera... Jag är inte så lycklig just nu. Visst, jag är glad och så när jag umgås med folk. Men innest inne vill jag bara ligga hemma i soffam, äta chips och gråta. Jag brukar inte gråta, då skulle jag gå ner mig totalt. Men ibland så har jag bra lust...
Ne nu ska jag försöka sova några timmar innan jag måste upp och jobba igen. Tur är att jag bara jobbar 6 timmar imorgon och efter det ska jag hälsa på min kusin och hans lilla dotter på 1½ vecka.
Något jag saknar
Det jag verkligen saknar med att vara singel är att bara få sova brevid en kille och bara bli omhållen. Få känna killens varma kropp intill en. Känna hur han långsamt andas när han sover.
Det är en så underbar kännsla!
Det är något jag verkligen saknar. Känns som evigheter sen jag sov brevid en kille. Men egentligen är det ju inte det, men den gången var vi däckade på sängen med kläder på. Så det räknas inte.
Man kanske ska vara som tjejerna i SATC, en ny kille varje vecka? Men hur ska man hitta dessa killar? Jag vill inte träffa vilka svin som hellst och bra killar växer inte på träd.
Nu så loggade jag in på min sida på match.com för första gången på några månader. Då var en 29-årig kille från Uppsala som hade "blinkat" åt mig, det står att han är läkare och verkar gilla samma saker som mig. Men han hade ingen bild, han kan ju vara hur ful som hellst. Tycker det känns lite skummt att en kille som kanske är hur ful som hellst typ stöter på en, en sak om jag vet hur han ser ut, men när man inte vet...
Nej nu ska jag ta och fundera på vem jag skulle kunna sova brevid en natt...
Det är en så underbar kännsla!
Det är något jag verkligen saknar. Känns som evigheter sen jag sov brevid en kille. Men egentligen är det ju inte det, men den gången var vi däckade på sängen med kläder på. Så det räknas inte.
Man kanske ska vara som tjejerna i SATC, en ny kille varje vecka? Men hur ska man hitta dessa killar? Jag vill inte träffa vilka svin som hellst och bra killar växer inte på träd.
Nu så loggade jag in på min sida på match.com för första gången på några månader. Då var en 29-årig kille från Uppsala som hade "blinkat" åt mig, det står att han är läkare och verkar gilla samma saker som mig. Men han hade ingen bild, han kan ju vara hur ful som hellst. Tycker det känns lite skummt att en kille som kanske är hur ful som hellst typ stöter på en, en sak om jag vet hur han ser ut, men när man inte vet...
Nej nu ska jag ta och fundera på vem jag skulle kunna sova brevid en natt...
Hemsk Drömm....
Måste erkänna att jag är inte världens gladaste och lyckligaste människa just nu.
Allt bara känns skit! Min detox går inte så bra, jag är så less på att vara ensam, och jag känner mig allmänt tjock och ful...
Nu har jag dessutom börjat drömma om att mina kompisar inte tycker om mig.
Drömmde natten till igår att jag och många jag känner, även sådana som jag bara vet vilka dom är var med¨på en kryssning. På den kryssningen så gav Linda Maria en stor Smirnoff Ice, som Linda ska dricka i sällskap av mig. Och Linda var riktigt skadeglad och verkligen njöt av att se mig ledsen. Hon ville verkligen visa att vår vänskap inte var värt ett skit, Maria var på något sätt också så kall. Men jag kommer inte ihåg riktigt vad hon gjorde, men jag var ledsen över att dom övergav mig. Sen i drömmen så skulle jag se SATC-filmen med en kille jag knappt kännde när jag var yngre, men det blev inte av. Sen var det en massa andra killar med som typ visade att dom inte alls tyckte om mig och så.
Har lite svårt för att komma ihåg andra delar av en dröm när en del verkligen fick mig att bli ledsen. Men hela drömmen gick ut på att ingen tyckte om mig, jag var övergiven av alla jag känner och jag var verkligen så ledsen.
Nästan så att jag inte vill gå och lägga mig i rädsla för att drömma hemska drömmar igen.
Allt bara känns skit! Min detox går inte så bra, jag är så less på att vara ensam, och jag känner mig allmänt tjock och ful...
Nu har jag dessutom börjat drömma om att mina kompisar inte tycker om mig.
Drömmde natten till igår att jag och många jag känner, även sådana som jag bara vet vilka dom är var med¨på en kryssning. På den kryssningen så gav Linda Maria en stor Smirnoff Ice, som Linda ska dricka i sällskap av mig. Och Linda var riktigt skadeglad och verkligen njöt av att se mig ledsen. Hon ville verkligen visa att vår vänskap inte var värt ett skit, Maria var på något sätt också så kall. Men jag kommer inte ihåg riktigt vad hon gjorde, men jag var ledsen över att dom övergav mig. Sen i drömmen så skulle jag se SATC-filmen med en kille jag knappt kännde när jag var yngre, men det blev inte av. Sen var det en massa andra killar med som typ visade att dom inte alls tyckte om mig och så.
Har lite svårt för att komma ihåg andra delar av en dröm när en del verkligen fick mig att bli ledsen. Men hela drömmen gick ut på att ingen tyckte om mig, jag var övergiven av alla jag känner och jag var verkligen så ledsen.
Nästan så att jag inte vill gå och lägga mig i rädsla för att drömma hemska drömmar igen.
