Jag måste erkänna...

Visst jag trivs här i Skövde, det är ju en mysig stad och så.
Men ändå så vantrivs jag så hemskt mycket. Jag känner mig så ensam.
Visst jag känner en del i klassen men jag umgås inte så mycket med dom förutom när vi festar. Många av dom jag umgås lite med umgås med varandra hela tiden. Dom hittar på saker med varandra hela tiden och får bara bättre och bättre kontakt. Dom kan ju gå till det andra huset eller ner/upp någon våning och knaka på.  Jag sitter verklgen här ute i ingenstans och är så ensam.

Blir det inte bättre dom närmaste månaderna eller som senast när jag flyttar till Kurorten så kommer jag hoppa av. Jag kommer inte klara tre år i en stad när jag känner mig så här ensam.


Nu undrar säkert någon om jag själv försöker att hitta på något med dom. Ja det gör jag, men dom verkar se det som ett problem att jag bor en bit bort.
Tror även att åldern spelar in för en del. Många av dom är 2-4 år yngre än mig, och det börjar märkas ganska bra på en del att dom är så pass unga. Önskar att det fanns någon mer i min ålder som jag hade något mer gemensamt med...


Så vi får se hur det här går...

Kommentarer
Postat av: Mikaela

Kolla om du kan engagera dig i kåren eller någon studentförening. På så sätt träffar du andra människor, kanske äldre och kommer att känna dig mindre ensam eftersom du får en uppgift =)

2008-10-06 @ 21:07:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0