Så få ord...
Just nu vet jag egentligen inte vad jag vill skriva om.
Det finns så mycket att säga men så få ord jag kan skriva.
Längtar så otroligt mycket tillbaka till London. Men med någon jag håller kär (låter som en tant). Få gå runt i denna underbara stad, hålla handen, njuta av Hyde Park och bara få uppleva.
Måndagen efter att jag kommit hem så känndes det så jobbigt att gå till jobbet. Jag hade verkligen ingen lust att vara en del av mitt tråkiga liv. Allt känns så tråkigt just nu, känns som om det bara är jag som vill något.
Jag vill så mycket!
Men det finns ingen som kan eller vill med mig.
Imorgon börjar min vecka av jobb. 5 hela dagar. Sen är jag ledig i 4. Midsommar kommer tillbringas i Sara's föräldrars stuga. Förhoppningsvis blir det skoj, men jag dör om det inte är sol. Vi kommer vara ganska många där ute och är det regn så finns det inte så mycket att göra. Jag är verkligen inte den som går ut i onödan vid regn. Regn är nog det värsta som finns efter snö. Snö kan dock vara fint just när den kommer, men sen avskyr jag det. Jag är verkligen så less på det här regnet! SÅ jag hoppas verkligen på sol så att man får se omgivningarna där lite mer, det är så fint det lilla jag har sett.
Jag vill ha sol och värme! För mig finns det inget bättre. Jag skulle inte klara mig utan att få åka utomlands på en sol och badsemester lite då och då. Det kan vara en anledning till att jag bara känner mig så blä just nu. Jag har verkligen inget sånt inplanerat just nu. Om ett år kommer det förmodligen bli Rhodos, men det är om ett år. Mycket kan hända på ett år, nästan så att jag känner mig instängd. Jag behöver möjligheten att få komma bort, visst jag var i Thailand i vintras. Men det känns som om det var ett helt annat århundrande. Att resa med mamma och pappa är inte alls samma sak som att resa med vem som hellst annars. Vetskapen om att jag ska till Finland med dom och Kristian får mig nästan att få panik. 10 dagar där, utan någon att kunna prata och umgås med. Jag kommer mentalt bli förstörd! Visst om det är sol och varmt kommer det vara enklare, för då kan jag vara på sjön. Men annars... Jag hoppas verkligen att Larsson/Forslund kommer vara där samtidigt som oss, åtminstone 5 dagar vore underbart.
Nej nu ska jag avsluta det här deppiga inlägget och lägga mig i sängen med några skallertidningar.
Det finns så mycket att säga men så få ord jag kan skriva.
Längtar så otroligt mycket tillbaka till London. Men med någon jag håller kär (låter som en tant). Få gå runt i denna underbara stad, hålla handen, njuta av Hyde Park och bara få uppleva.
Måndagen efter att jag kommit hem så känndes det så jobbigt att gå till jobbet. Jag hade verkligen ingen lust att vara en del av mitt tråkiga liv. Allt känns så tråkigt just nu, känns som om det bara är jag som vill något.
Jag vill så mycket!
Men det finns ingen som kan eller vill med mig.
Imorgon börjar min vecka av jobb. 5 hela dagar. Sen är jag ledig i 4. Midsommar kommer tillbringas i Sara's föräldrars stuga. Förhoppningsvis blir det skoj, men jag dör om det inte är sol. Vi kommer vara ganska många där ute och är det regn så finns det inte så mycket att göra. Jag är verkligen inte den som går ut i onödan vid regn. Regn är nog det värsta som finns efter snö. Snö kan dock vara fint just när den kommer, men sen avskyr jag det. Jag är verkligen så less på det här regnet! SÅ jag hoppas verkligen på sol så att man får se omgivningarna där lite mer, det är så fint det lilla jag har sett.
Jag vill ha sol och värme! För mig finns det inget bättre. Jag skulle inte klara mig utan att få åka utomlands på en sol och badsemester lite då och då. Det kan vara en anledning till att jag bara känner mig så blä just nu. Jag har verkligen inget sånt inplanerat just nu. Om ett år kommer det förmodligen bli Rhodos, men det är om ett år. Mycket kan hända på ett år, nästan så att jag känner mig instängd. Jag behöver möjligheten att få komma bort, visst jag var i Thailand i vintras. Men det känns som om det var ett helt annat århundrande. Att resa med mamma och pappa är inte alls samma sak som att resa med vem som hellst annars. Vetskapen om att jag ska till Finland med dom och Kristian får mig nästan att få panik. 10 dagar där, utan någon att kunna prata och umgås med. Jag kommer mentalt bli förstörd! Visst om det är sol och varmt kommer det vara enklare, för då kan jag vara på sjön. Men annars... Jag hoppas verkligen att Larsson/Forslund kommer vara där samtidigt som oss, åtminstone 5 dagar vore underbart.
Nej nu ska jag avsluta det här deppiga inlägget och lägga mig i sängen med några skallertidningar.
Kommentarer
Postat av: Maria
du vet att jag vill men jag kan verkligen inte ....:(
Trackback
