Kaattaaa

Det finns en sak som jag verkligen har funderat på ett tag. Jag är nu 22 år, snart 23. Jag har egen lägenhet, fast jobb och lever ändå ett "vuxet" liv. En del som träffar mig tycker att jag ser ut att vara 18 men verkar vara äldre än snart 23 till sättet. Väldigt många som jag känner, har kännt och är bekant med lever också ett någorlunda "vuxet" liv. Men ibland måste jag verkligen ifrågasätta folks mentala ålder.
Av dessa människor som jag känner, har kännt och ät bekant med så är så många så extremt omogna. Visst man kan vara lite barnslig och så. Men det finns ju vissa gränser. Jag vet folk som beter sig som om dom vore fjorton trots att dom är 22 eller äldre, dom verkar inte alls att vara så pass gamla. Då menar jag sättet dom tänker, beter sig och uttrycker sig på. Dom är verkligen inte mogna, förstår inte att vissa av dom klarar av att bo själva.

Jag kan då säga att ni som jag vet läser min blogg regelbundet inte tillhör den här skaran. Jag tycker inte att någon av er beter er som om ni vore fjorton. Även om jag kan ha riktigt roligt på ett barnsligt sätt med vissa av er, så betyder det inte att vi är omogna. Man måste ju få ha lite roligt ibland.

Nu har jag fått sagt det här. Finns det någon annan som håller med mig? Att man ibland kan bli riktigt förvånad över folks mentala ålder.