Ålders nojja
Jag har aldrig haft det. Vet dom runt omkring mig som har det. Men på något sätt har jag ändå varit ganska nöjd met att vara född när jag är det och livet har bara flytit på som det ska osv...
Men nu börjar det. Jag blir ju 23!! Kan ni fatta 23!!
När jag tänker på det... vad har jag hunnit med?!
Jag kan iallafall säga vad jag inte hunnit med. Inte skaffat en ordentlig utbildning, inga barn, inget "stadigt" förhållande och inga framtidsvisioner.
Har precis insett att jag inte kommer kunna jobba kvar där jag är nu. Det klarar inte min rygg. Sen så har jag även insett att jag verkligen skulle vilja ha ett fast förhållande och skaffa barn, snart. Men det är bara så långt jag hunnit i mitt liv. Och det är inte långt.
Snart börjar jag närma mig 30. Då borde jag ha fått barn redan enligt min läkare. Jag har jobbat alldeles för länge där jag är nu, speciellt med tanke på att jag inte kommer kunna jobba kvar där.
Jag vill verkligen inte närma mig 30, vara utan barn och inse att jag jobbat på Pomona sen jag tog studenten. Jag vet dom som haft det så... Jag vill verkligen inte!
Jag skulle vilja att mitt liv tog världens fart och allt bara hände! Att jag träffar någon imorgon och allt bara flyter på. Men jag vet att det inte kommer bli så. Bara det får mig att vilja springa till shell och köpa chips och vräka i mig, så att jag blir ännu tjockare.
Tycker inte om mig själv eller mitt liv just nu...
Ja vi blir äldre gumman men det är fortfarande långt till 30! 7.5år kvar, tänk för sju och ett halvt år sen var vi bara 15.5år och det var ju skitlänge sen. Du kommer hinna med allt du vill.
Oj vad det där inlägget träffade. Jag förstår precis vad du menar. Och det jag tänkte säga för att "trösta" var EXAKT det som Linda skrivit ovan. Tänk vad mycket som hänt i ditt liv sen du var 15! Du är ju knappast samma person nu som då, så jag lovar, du och ditt liv kommer se heeeelt annorlunda ut när du är 30 också!
Gumman! Jag vill också "trösta", men vad kan jag säga... Jag som har sjuk ångest jag med. Ända trösten är väl kanske att jag fyller 26 (4år till 30):S Och mitt liv är inte ett dugg ordnat! Men gör inte det att allt blir lite mer spännande? Vi kommer ha tid (och du liiite mer än jag). Förstår din ångest dock.
