Kaattaaa

Ni har väl alla hört om husraset i Norge? Till en början så reagerade jag inte så mycket på det. Visst jag hade läst lite om det och tyckte det var hemskt. Men jag orkade inte bry mig mer om det, det händer ju så mycket hemskheter hela tiden.

Men idag fick mig att tycka det var riktigt hemskt. Min pappa känner en av dom fem som fortfarande saknas... Han hade sin lägenhet på bottenvåningen och var för ovanlighetens skull inte ute och reste. Så hans lägenhet är med andra ord på botten av dom sär ruinerna och han var i lägenheten när huset rasade.
Det känns riktigt obehagligt nu. Han har ju varit ute i Eruropa med honom, haft kickoff i Italien och Österike ihop. Pratade regelbundet på telefon. Nu är han med största sanolikhet död. Han hade tydligen varit så glad över att ha fått den lägenheten...

Samma sak med Tsunamin. När man vet om folk som varit där när det hände, som såg det. Då tar man åt sig det på ett helt annat sätt...